De fick bli en deprimerad dag, om ens det. Skulle nog kunna kalla det för "breakdown dagen" om man skulle vilja. Fast det är ju ingenting man vill.. Det spelar dock ingen roll. Det blir ju aldrig som man vill ändå.

Jag skäms så jag kan inte förmå mig att kolla i spegeln.

Ikväll (senare iaf) när mina röda ögon har tagit tillbaka sin vanliga färg kanske jag går ner på stan och försöker hitta ett par skor. Känns som en promenad skulle vara skönt i dehär läget.