I'm my own hero

Idag började bra, tror jag. Kommer inte riktigt ihåg. Har peppat lite hela dagen men efter lunchen dalade mitt humör i takt med dagen. Nyss hemkommen ville jag döda alla jag såg så jag gick och la mig i några timmar. Nyvaken och helt suddig har jag känt mig i någon halvtimme nu, och det vill inte gå över. Det är som jag har en fet fasad som allt studsar tillbaka ifrån. Jag är glad, absolut. men inte närvarande. Nästan alla är glada och jag är pepp på nästan allt för nu när termometern visar 20 grader i solen känns det som att det finns hopp om sommar lite längre fram. Jag har otroligt mycket att göra i veckan och någonstans i mitt suddiga glada jag finns det en panik om hur jag ska hinna med, även fast jag tror att om jag kunde fokusera längre än i 20 sekunder skulle jag kunna planera ut allt bra. 


bild tumblr

Nu ska jag dricka saft och sitta i mitt täcke och titta på solen. 
Och ni skulle bara veta hur mycket jag längtade efter knoppar på träden idag. Det var så jag nästan grät.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0