"Jag ska aldrig göra mig beroende av någonting."

Så skrev Jonna (jonnahurtig.blogspot.com). Fyfan va sant tänkte jag, så jävla sant. Då skulle man aldrig behöva bli ledsen för någonting.

Sen kom det ett pirr i magen på mig och jag med ett litet leende tänkte vilket dubbelmoral-skämt jag är. Jag är helt fast och kan inte gå ifrån, även om jag skulle vilja. Inte med starkaste starka viljan i världen skulle jag kunna. Men de är ju charmen med det.
Lite som när man är på Grönan och har haft ångest hela dagen för om man ska åka den skitläskiga karusellen eller inte, men sen bestämmer sig för att göra det. När man väl sitter där finns det ingen återvändo och man skriker och skrattar och i de läskigaste partierna tänker man skit samma, släpper räcket med händerna och kastar upp dem i luften, och så mår man bara jävligt bra.
När man kommer ur karusellen måste man bara åka igen, man är fast.



Nu vet jag ju såklart inte vad det var Jonna skrev om, men jag vet vad jag menade i alla fall. Och hoppas du inte hade något emot att jag byggde vidre på ditt inlägg Jonna, men jag var tvungen. Det var ju så bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0