för sent för något värt nu.

Efter x antal nertryckta tangenter hade jag helt plötsligt tyngden av tio rymdar på axlarna och vad som kändes som en melon i halsen. Utifrån och in fick hela jag lite mer betongstruktur, förutom ögonen. Dom blev bara lite blöta. Betongstrukturen för att det antagligen är nödvändigt, bara att jag fattade det först nu. De gäller att kunna stå emot, att vara förberedd. För de går inte att bygga upp någon blek och mesig fasad för sent. Börjar bygga nu så har jag nått att stå bakom om det blir nödvändigt.

Det är jobbigt att man inte vet hur folk är egentligen. Och det är jobbigt när man vet hur dom är. Att man på sekunder kan fatta att man varit så borta så länge.
Det är jobbigt när någon man egentligen tycker bra om bygger på avskyn och behovet om betongen.
Och det är jobbigt, dedär behovet av betongen.
Men grejen va inte dedär om betongen. Grejen är alla som borde stå utanför betongen och inte innanför.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0