Just i dehär ögonblicket skulle jag vilja ha diagnosen damp. Förstår att för dem som har det på riktigt har de jobbigt och inte tkr de är kul alls att skämta om det, men seriöst - de skulle känns så jävla mycket bättre och ha en anledning att vara så jävla arg.
Jag är så arg. Vet inte ens varför. Min mobil hade nyss en dejt med väggen, en jävligt hård dejt. Disken hade tur som höll under operation "plocka in disken i diskmaskinen" och min tröja kan tacka gud för att jag inte rev sönder den när den gled ner över händerna när jag diskade så den blev blöt. Det hela slutade med att jag slet av mig tröjan och kastade den på golvet. På golvet fick den ligga och jag fick diska i bh.

Nu ska jag lyssna på afta och ligga på mitt golv utom räckhåll för något kastobjekt what so ever och bara ligga där tills mina oförklarliga aggressioner har gått hem.