dessa dagar

Humörsvägningar är nog de värsta jävla som finns. Nyss satt jag och grät och hatade alla, nu när jag har skrivit klart min analys om Iran (zzzZZZzzzZZzzzZZ) så känner jag mig lycklig och lättad.

Hatar det, mer än att vara magsjuk, nästan. 

Känner mig ensam och lite lyckligt gråtfärdig. Som att jag vill snyfta lite i min ensamhet bara för att det behövs lite mer fukt i mitt rum eller mått.
Fan vet jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0