Det finns en del saker jag tycker är så hemskt sorgliga att det räcker med ett ögonkast på en bild eller en mening ur en sång för att jag ska börja gråta. Det är liksom så fint men samtidigt sorgligt. Människor som inte har det bra men ändå håller humöret uppe och bryr sig om andra. Kan inte ens förklara hur det får mig att känna, men här är ett exempel.