Allt är som vanligt och som det brukar vara. Jag är lika sjukt fäst vid dig som jag alltid har varit, men just nu, idag, asså fan. Jag är inte ens arg på dig men jag kan inte förlåta. Inte än och inte nu. Ledsen och besviken, inte ens över en stor grej, men det räcker för att jag ska känna mig sårad.
Jag vill ha ett ärligt och uppriktigt förlåt och en ansträgning från din sida. 

Idag fick jag i alla fall ett litet försenat alla hjärtans dag-hjärta från mamma. Då blev jag lite glad i alla fall.