På väg hemifrån tog jag cykeln, det var 5+ och vår. 
På vägen hem ledde jag cykeln bredvid mig, det var -1 och vinter fortfarande.
Jag gick på de snöigaste ställena som knastrade högst under cykelhjulet och fötterna. Så högt att det överröstade min mp3spelare till och med, knastret överröstade The Smiths. Jag lade märket till hur stjärnklart det var och ställde mig på gräsmattan ett bra tag och tittade. Jag hittade karlavagnen, det gör jag aldrig annars. 
När jag gick in igen lade jag märket till tusen miljarder snödroppar i rabatten, med frost på.
Det är +1 och vår.