Ww3 äger just i detta ögonblick rum i mitt huvud. Den ena delen gråter av tanken på att börja plugga till nationella provet i matte C som äger rum imorgon, medans den andra delen gråter av tanken på att jag inte har börjat än. Känner att det är lite dött lopp eftersom jag då, inte har börjat än och det komemr gå åt helvete imorgon. Men jag kan fan inte förmå mig. 

Panikångesten ligger som en lugn jävla dimma och faller väl snart ner som en sten, det brukar bli så. Ångest över att inte bli glad tillräckligt fort och ångest över att inte ha möjligheten. Ångest över att inte klara av allt jag satsat på och över att jag har så otroligt dålig kontroll på mig själv.